Ishockeyns intåg i Karlskrona (1947-1963)

Vägen fram till Karlskrona-ishockeyns plats i rampljuset var lång och knölig.

I bandyfrälsta Karlskrona introducerades ishockeyn när tre amerikanska handelsfartyg i slutet av 1940-talet sökte nödhamn på redden mellan Aspö och Trossö. Besättningen roade sig med att spela ishockey och sökte kontakt med idrottsföreningar i Karlskrona.

Långö AIK, Saltö BK och Hästö IF antog amerikanarnas utmaning.

Några värnpliktiga hockeyspelare från Stockholm som fanns på Stumholmen ställde också upp.

Det blev match den 12 mars 1947. Entrén var 1 krona för vuxna och 50 öre för skolungdomar. 1 200 åskådare kom för att se det kombinerade Karlskrona-laget vinna med 7-1. Amerikanarna var revanschsugna. Den 17 mars spelades en ny match. Långö AIK kunde vinna lätt med 7-3.

Detta betydde att hockeyn hade presenterats i Karlskrona.

Publikintäkterna hjälpte till att bekosta material till en ishockeyrink. 1948 byggde Långö AIK en rink på Norra Långö.

Det byggdes också en rink i Galgamarken. En försöksserie startades så småningom i Blekinge.

Från Karlskrona var Långö AIK, Saltö BK och Hästö IF med i försöksserien.

Ishockeyentusiasterna i Karlskrona var många. Det gick sakta framåt.

En isbaneförening bildades 1960. Målsättningen var att få in tillräckligt med pengar för att kunna bygga en konstfrusen isbana som ersättning för befintliga rinkar och isytor på olika håll.

Efter två år hade lotterier och diverse försäljningar gett ungefär 300 000 kronor, vilket var ganska mycket pengar på den tiden.

Detta gjorde att de styrande i kommunen vaknade till. I stadsfullmäktige fattades beslut om att ge ett lån på 525 000 kronor så att det skulle kunna byggas inte bara en isbana utan också en hall.

Byggnationen påbörjades 1962 och i november 1963 kunde hallen tas i bruk. Första matchen i hallen spelades 5 december mellan Saltö BK och Nybro. Smålänningarna vann med 5-2. Den högtidliga invigningen av Wämöhallen genomfördes 15 februari 1964. En stolt Rolf Thorell, ordförande i isbaneföreningen, hälsade välkommen denna stora dag. Högtidstal hölls sedan av Blekinge Ishockeyförbunds ordförande Erik Gullberg. Invigningsanförande hölls sedan av landshövding Thure Andersson.

Wämöhallen och hockeyns etablering (1963-1969)

Karlskrona hade därmed fått en av de fem första hallarna i Sverige.

Saltö BK var stadens bästa lag när Wämöhallen stod klar.

Planer väcktes om att samla de bästa från olika klubbar i en klubb. Det blev så att hockeyn i Saltö BK, Karlskrona BK och Hästö IF gick samman och bildade Karlskrona HC inför säsongen 1966-67.

Den nya klubben startade i division 4.

Kvar utöver nya Karlskrona HC fanns Långö AIK.

Klubbarna tänkte bort rivaliteten och närmade sig varandra. En sammanslagning var oundviklig.

Den 15 november 1968 samlades den gemensamma styrelsen för första gången. Ordförande i denna interimsstyrelse var Ralf Lindström med rötter i Långö AIK.

Den nya föreningen samlades under namnet Långö AIK/Karlskrona HC.

Ett gemensamt lag spelade i division 3 i KHC-dressen.

Karlskrona IK bildas och tar form (1969-1974)

Inte förrän tredje kvartalet 1969 var samgåendet formellt klart. LAIK/KHC blev då Karlskrona IK.

Vid den här tiden hade Karlskrona-hockeyn god draghjälp av Tingsryds AIF som spelade i högsta divisionen och under hösten 1969 spelade sina hemmamatcher i Wämöhallen i väntan på Dackehallens invigning i början av januari 1970. Då sattes också det för Wämöhallen smått osannolika publikordet 4 217 när Tingsryd mötte Frölunda.

Tingsryds-legendaren Carl-Erik Sundberg, kommen från Kiruna, blev KIK:s förste tränare.

Laget gjorde bra insatser i division 3 men det räckte inte för att klättra i seriepyramiden under Sundbergs ledning.

När Sundberg tragiskt avled i en bilolycka fångades Tore Paulsrud in som tränare.

Paulsrud från Orsa hade en bakgrund i Gävle Godtemplare. Han införde riktig sommarträning.

Under sin andra säsong lyckades Paulsrud ta laget till division 2 våren 1974. Då tackade Paulsrud för sig och försvann till Halmstad.

Vägen mot toppen (1974-1978)

KIK-ledningen lyckades få Des Moroney att ta sig an uppgiften att leda KIK i division 2.

Han hade efter spel i Fagersta, Leksand, Rögle, Lund, Västerås och Tingsryd tränat Örebro och gått GIH.

Ett omläggningsår av seriesystemet väntade. KIK hamnade på sjätte plats i division 2. De fem bästa skulle få spela i nya division 1 hösten 1975.

I förbundet såg man vilken mjölkkossa KIK var. Det ordnades en plats i division 1.

Laget klarade en mittenplacering 75-76 och drömmarna skruvades upp. Målet var en plats bland de fyra främsta och play off.

Det blev en femteplats och inget play off.

Bland alla nya kom den blivande världsstjärnan Håkan Loob 1977 från Gotland.

Säsongen blev jobbig. Publikintresset var dock stort. Wämöhallen var ofta välfylld.

En sjundeplats i serien var en besvikelse.

Des Moroney kände sig missnöjd. Fyra år som spelande tränare fick räcka. Han slutade.

Des hade dock lagt grunden till något stort.

Kvaldrömmen under Lahtinen (1978-1979)

Den som 1978 skulle ta laget vidare var Timo Lahtinen. Finlandsfödde Timo lockades från Tingsryds AIF, där han varit assisterande.

Två storvärvningar gjordes. Timo Lahtinen hade goda kontakter i sitt gamla hemland. Högklassiga forwardsspelarna Harri Rindell och Risto Kerminen lockades till Karlskrona.

Flera starka nyförvärv kom.

Grunden hade lagts för de fina åren som två gånger skulle föra KIK till elitseriekval.

Förberedelser och träningsupplägg förändrades rejält när Lahtinen tog över. Det blev betydligt hårdare och stenhård disciplin.

Lahtinen visade mycket bestämt att han inte ville att det skulle spelas fotboll. Många hade ägnat sig åt fotboll. En del hade slutat.

Lahtinen pressade på. Det var hans villkor som gällde.

Målmedvetenheten var stor hos KIK-arna som tog sig an uppgiften när serien startade hösten 1978.

Och det gick bra.

När den femte serieomgången spelades torsdagen den 2 november tog Karlskrona IK över förstaplatsen i division 1 södra.

Normalt var onsdag matchdag i serien. På onsdagen spelade dock Malmö FF Europacup-match i fotboll på Malmö stadion.

Därför flyttades hockeymatchen mellan Malmö IF och KIK till torsdagen.

KIK-spelarna visade upp en otrolig aggressivitet. Det bjöds en magnifik urladdning.

Många av MIF-entusiasterna lämnade läktarna långt innan matchen var över. Karlskronas 4-1-seger var i underkant.

KIK lämnade aldrig ifrån sig förstaplatsen under hela säsongen.

Laget ledde ett tag serien med sju poäng före svåraste konkurrenten HV 71.

Formen började emellertid svikta. HV 71 kom allt närmare.

Seriesegern säkrades först i sista omgången då KIK vann över Nybro med knappa 6-5 efter tre mål av Risto Kerminen, två mål av Nisse Jonsson och ett av Göran Svan.

Det gav en serieseger med en poäng före HV 71.

Det blev kval.

Fagersta var första motståndare. Det blev seger med 7-2 inför publiken i den fullsatta Wämöhallen efter två mål av Conny Hjelmqvist, ett mål vardera av Per-Olof Hjelm, Lars-Göran Sirbäck, Peter Loob, Risto Kerminen och Håkan Loob.

Returen i Fagersta blev tuffare. KIK föll med 3-2.

Skiljematch följde i Wämöhallen. Håkan och Peter Loob gjorde två mål var, Lars-Erik Skjutare och Nisse Jonsson ett var när KIK vann med 6-2.

Bofors blev nästa motståndare. Ett mycket bra lag visade det sig.

Det började med en brakförlust borta. Bofors gjorde 9-0 på ett inte påkopplat KIK.

Det blev jämnare i Wämöhallen, men Bofors var ett bättre lag. Det slutade med 3-6 efter KIK-mål av Jan Loob, Peter Loob, Nisse Jonsson.

Det blev därmed ingen plats i den slutliga kvalserien.

Bofors som imponerat så mot KIK lyckades inte alls i den slutliga kvalserien.

KIK hade nosat på entrén till hockeyns finrum men kom inte in.

Tunga år och en ny början (1979-2001)

Ett antal tunga år följde.

KIK fick ekonomiska bekymmer och till sist gick Karlskrona IK i konkurs i juni 2001.

Samma år bildades Karlskrona HK som fick börja spela i division 3.