Inside KHK med Håkan Jartelius

30 juli 2021 15:00

Håkan Jartelius ger oss sin tredje krönika i serien "Inside KHK med Håkan Jartelius".


Ja ni, det är inte lätt att skriva en hockeykrönika mitt i sommaren och alla spelare dessutom är lediga och säkert utspridda i hela vårt avlånga land med eget ansvar för träningen givetvis.
Det gäller att vara i form om man är spelare när KHK samlar sin trupp den 2 augusti för att inleda ett nytt försök att ta klubben tillbaka till Hockeyallsvenskan igen där KHK hör hemma tycker jag. Det ska bli intressant att se vilka spelare som sportgruppen presenterar i augusti och september för jag tror personligen att vi får vänta tills september innan Sundlöv den äldre och kompani spikar den truppen som ska ställa sig på isen i seriepremiären i Victoriahallen höll jag på att skriva, men jag får rätta mig själv för nu heter den hallen Liljas Arena och för er som inte vet var den ligger så ligger den i Nybro.

Jag kan visserligen skriva om en sak som har hänt nu i sommar och som är hockeyrelaterad i alla fall för mig. Min goda vän Niklas ”Berra” Lindvall som nu är materialförvaltare i Örebro HK har varit snäll och hjälpt mig att specialanpassa en hockeyhandske till mig så att jag ska kunna ta på mig handsken smidigare i mörkret i arenan vid introt så att jag kan ge spelarna den sista energiboosten innan dom glider ut på isen för att ta emot fansens jubel. Ett stort tack till ”Berra” för den hjälpen.

Eftersom det inte händer så mycket med hockeyanknytning just nu så får väl jag ta med er som läser denna krönika till min vardag mitt i sommaren och berätta lite vad jag hittar på när det är mindre aktiviteter i arenan.
Jag gör väl i princip samma sak som de andra spelarna och ledarna, jag försöker att koppla bort hockeyn helt och hållet ett tag i alla fall från min hjärna. Jag försöker att umgås mera med släkt och min familj och vänner nu för under säsongen tar hockeyn så mycket plats så när man väl är ledig så orkar man inte vara så social av sig, då tar jag hellre med mig mitt fiskespö och sätter mig och kopplar av vid havet eller vid någon sjö. Eller så kommer jag bara till min soffa.
Det är lite märkligt hur mycket man offrar för en hobby som ishockey är för mig men mitt mål långt där borta i horisonten är att ha hockeyn som en avlönad sysselsättning igen, men då vill jag vara en del av något lag och inte sitta på ett kansli. Jag vill vara med där det händer och inte sitta bakom någon dator och ”uggla”. Om jag ska kunna nå min målsättning någon gång, ja då gäller det för mig att kunna visa klubbledningen att jag behövs på något sätt. Det strider egentligen mot allt vad min personlighet står för, jag gillar inte att ta åt mig äran och jag gillar att jobba i det tysta.

Jag märkte att det slog tillbaka på mig förra säsongen ganska rejält också under alla Covid 19 bestämmelser som klubben narturligtvis var tvunga att införa i arenan. Eftersom jag gillar att jobba i det tysta så hade jag ingen tydlig roll i klubben och blev jag ”portad” från arenan när Covid 19 härjade i samhället som värst. Jag hade köpt det till 110% för jag är ju inte dum i huvudet, jag förstår att man var tvungen att skapa en ”bubbla” runt laget och det är ju glasklart även för mig. Det som jag blev irriterad på var att jag hade en spelare i KHK anställd hos mig som assistent och han jobbade på som vanligt hos mig hela tiden och då fick jag ju hem arenans baciller och han drog med sig mina baciller till arenan. På det sättet så ingick jag i KHK:s bubbla indirekt automatiskt ansåg dom flesta som jag var i kontakt med, men alla sa att någon annan får ta beslutet att släppa in mig i arenan igen och efter några veckor så var jag välkommen tillbaka igen utan någon större förklaring. Så när säsongen drar igång så tänker jag bestämma ett möte med sportchefen så jag vet vilka förutsättningar som gäller för mig om något liknade skulle uppstå under vintern och då rättar jag mig efter de förutsättningarna, här vill jag förtydliga att jag inte har något emot klubbens riktlinjer förra säsongen utan jag vill bara veta vad som gäller...

Ja vad gillar jag att göra förutom ishockeyn? Jag har nog en liten udda hobby som många kommer att höja sina ögönbryn över. Jag gillar färjor och kryssningsfartyg och i mitten av juli gjorde jag en kryssning mellan Stockholm – Visby – Stockholm med M/S Viking Cinderella med två assistenter på tre dagar och när den här krönikan publiceras så är jag nyss hemkommen från ytterliggare en kryssning fast då rutten Stockholm – Ystad – Visby – Stockholm med M/S Silja Symphony över 4 dagar och då har jag lyckats att lura med mig min kusin från Kalmar på kryssningen.
Jag tänkte att det kan vara roligt att stärka våra släktband ännu bättre genom att umgås i 4 dagar, och det tyckte nog hon med eftersom att hon ville hänga på...
Apropå min kusin, hon är ett stort stöd för mig i livet. Hon har hjälpt mig mycket genom mina svåra stunder i livet, hon är kanske helt omedveten om det men bara vetskapen att hon alltid finns där i bakgrunden för mig betyder väldigt mycket för mig. Visste hon inte om det innan vi åkte på kryssningen så hoppas jag att det framgick tydligt under våra samtal under den samma. Jag kan tillägga att jag har frågat Linda om det gick bra om jag la upp en bild på oss i denna krönika och som ni ser så var det helt OK :)

Under tiden jag har jobbat på den här krönikan så har inte klubben legat på latsidan precis, dom har gjort tre förlängningar, Niklas Johansson, Christoffer Rasch och Adam Bäckehag samt att dom har värvat en finsk spelare till vid namn Micke Saari från finska SaiPa.

På måndag eftermiddag samlas laget efter sommaruppehållet igen så min nästa krönika kommer handla mer om livet i arenan igen.

Jag hoppas att ni har förståelse över att den här krönika inte har handlat så mycket om hockeyn av naturliga skäl. Simma lugnt så hörs vi och ses vi i arenan och under tiden tills nästa krönika här så kan ni följa mig på hemsidan livetfranenrullstol.se Ja jag vet nu gjorde jag lite smygreklam men det får klubben tåla :)

Tjingeling!

#CSR2021