Säsongen 2004/2005

Jag ska försöka att sammanfatta hela säsongen som avslutades hemma mot Kalmar Knights som vann matchen med 3-1. Vi tar oss bakåt i tiden till maj-juni 2004.
Då presenterade Karlskrona Hockeyklubbs ordförande Krister Issal säsongens viktigaste byggsten. Nämligen att Torbjörn "Tobbe" Karlsson (f.d. Kallingetränare) skulle ta över rodret från Marian Stabel. Tobbe tog med sig sin andretränare Lars-Göran "Laron" Laronsson och spelarna Marcus (3) Johansson, Fredrik Pettersson och Markus Pettersson från sin gamle klubb. Redan då hade vi en väldigt bra grund att bygga det nya laget inför kommande säsong.

Sedan fick KHK två gamla rutinerade spelare att snöra på sig skridskorna igen och det var inga dussin spelare heller. Mikael "Åsen" Åström och Mats Kellman hade fått tillbaka suget efter hockeyn igen och under samma veva gjorde klubben klart med förra säsongens spelare. Den spelare som var mest tveksam till fortsatt spel med KHK var backen Peter Karlsson. Det hjälpte inte ens att jag och min kollega tog med oss honom på två golfrundor, han var lika tveksam fortfarande. En vacker sommardag fick även Peter lite förstånd och skrev på för KHK. Detta fina besked gjorde nog mycket att hemåtvändande Henning Fuhrman också skrev på. KHK fick även kontakt med en back från "Foppaland" Ö-vik som spelade i Division 1 för klubben Svedjeholmen. Klubben bjöd ner Jonas Ahnlund till Karlskrona under några dagar. Emil Danielsson fick till uppgift att visa honom runt i Karlskrona, Emil skötte sin uppgift väldigt bra eftersom Jonas också skrev på. Klubben fick även ner Andreas Hermansson från Strömstad till Karlskrona, detta berodde nog på att Andreas är bördig från Sölvesborg och vi har flera spelare från västra Blekinge. De som förhandlade med spelarna gjorde ett mycket bra arbete.

Sommarträningen bestod av tre till fyra pass i veckan med mycket varierande träning. Klubben skrev ett avtal med SATS som innebar att spelarna i princip fick träna när dom ville utöver dom passen som Tobbe höll i. Tobbe bokade in träningsmatcher mot bara Division 2 lag för att både få tempot och kunna se hur laget skulle klara av svårare motstånd, för redan på sommaren var klubbens mål utsatt och det var att nå kvalet till Division 2.
Laget höll ganska jämna steg med sina motståndare i träningsmatcherna i dom flesta fallen. Det var ingen tvekan om att spelarna var laddade, ta Emil Danielsson som ett exempel. Om jag minns rätt så fick han tre matchstraff i dom inledande träningsmatcherna.

Så var det äntligen dags för seriepremiär och för motståndet stod ett nybildat lag från Malmö som hette Malmö Kryptonics IK. KHK vann matchen med 5-3 och redan efter första omgången la man beslag på första platsen i serien, en plats som man aldrig släppte ifrån sig. Laget förlorade bara två matcher i serien, den ena nere i Limhamn och den andra nere i Landskrona. Limhamnsmatchen var väl den plumpen i protokollet den här säsongen. Den andra förlusten var vi riktigt skadedrabbade, jag tror att vi saknade sex spelare plus att Tobbe blev magsjuk på nerresan. Efterhand som vinsterna började ramla in hittade det fler och fler personer till Wämöhallen och även till bortamatcherna, till och med pressen fick upp ögonen för oss och började skriva om laget. KHK vann serien med 10 poäng före Landskrona och laget nådde sitt mål som man satte upp på försäsongen.

Det finns spelare i laget som har tagit flera steg i sin hockeyutveckling som Filip Sandstedt, Fredrik Olsson, Linus Claesson och Stefan Fredriksson, även Marin Svedberg har blivit mycket bättre. Jag är imponerad av Mikael Åström och Mats Kellman att dom kunde komma tillbaka så bra efter sina uppehåll. Sedan måste jag nämna Fredrik Claesson som alltid ger allt och vår andremålvakt Martin Svensson som gjorde bra matcher när han fick chansen.
En sak måste jag säga om det här laget. Det är otroliga bra killar allihopa och det är verkligen en hög lagmoral för när en spelare blev skadad så åkte han med på bortamatcherna ändå.
Sedan att laget inte kom upp i sin standard i kvalserien är inte mycket att säga om. Det var en helt ny miljö för dom flesta spelarna och då kommer alla nerver in i spelet.

Jag vill tacka laget, Tobbe, Laron, Janne och alla övriga ledare runt om A-laget för en kanonhärlig säsong och att jag blev som en del i laget.

/ Håkan Jartelius