Klubbdirektör Charlotte Gustavsson sammanfattar november månad i sitt återkommande månadsbrev.
När det lackar mot jul... December står för dörren, och jag gillar verkligen tiden upp mot jul, den tar fram en varmare sida av mig själv, ja jag blir faktiskt en smula sentimental. Och tacksam. Reflekterar över året som gått. Det finns många orättvisor i världen, många som ligger sömnlösa över problem av olik dignitet. Vissa kämpar för sitt liv i ett krigshärjat land, vissa oroar sig för framtiden, min kamp för något år sen var att överleva cancern, medan jag nu ligger sömnlös över tabelläge och publiksiffror. Kan tyckas banalt, men jag uppslukas helt av det som är framför mig till en var tid. Just nu är min största huvudvärk att få KHK på fötter, och det är en utmaning på många plan, som också påverkar så många människor, både inom föreningen, men även externt.
Jag gillar verkligen ”Det är VI som är KHK” för det är så sant. Ni som var med på KHK-kryssen har hört mig prata om detta tidigare. Gemenskapen. KHK är mer än en arbetsplats, mer än en isyta med hockeyspelare på. KHK är en mötesplats, för både privatpersoner och företag. Vi är en social funktion även utanför matchdagar, då vi har konferens och lunchrestaurang. Vi har 500 aktiva ungdomar, som får chansen att leva ut sin dröm. Träffa sina vänner, idrotta, bygga relationer. Och möjligheten att själv få träna och spela matcher på samma is som våra elitlag. Lagidrott formar även ungdomarna, man lär sig att vara en bra lagkamrat (kompis), man lär sig samspela (visa hänsyn), och de får vänner för livet. För att inte tala på folkhälsoperspektivet, som blir allt viktigare i en allt mer stillasittande värld. Att få röra på sig är bra för både kropp och knopp. Många ungdomar får också sin första kontakt med arbetslivet hos oss, genom timanställning i en kiosk, eller i restaurang.
Jag tror stenhårt på KHK, och att vi har en stor positiv inverkan på ungdomars liv. Vi bidrar även till tillväxt i regionen, ja påverkar samhället i stort. Statistik visar att en SHL match i genomsnitt genererar 150 hotellnätter (snitt i Sverige). Genom spel i högsta ligan har även omsättningen för oss lokalt ökat (exklusive SHL-sponsorintäkter) med 20 miljoner (förra året) jämfört med sista året i Hockeyallsvenskan. Det är en tillväxt på uppemot 70 %. Det är en bra ökning för ett lokalt bolag. Sen finns en aspekt till, och det är den så kallade samhällskalkylen, dvs. skatteintäkter. Vi har kunnat anställa mer personal, samtidigt som löneläget är högre för spelare i SHL jämfört med Hockeyallsvenskan. Detta ger mer skatteintäkter till Karlskrona kommun.
Jag läste en intressant kommentar på Twitter i veckan, den löd nåt i stil med ”Vi vill att Åshöjdens IF ska kunna ta sig hela vägen till SHL, vi älskar askungesagor, men sen när de väl är i SHL, då klagas det på att de är plastlag, och att de ej drar publik på bortaplan”. Plötsligt är det inte så kul med ”Åshöjdens IF” längre, och man saknar de traditionella klubbarna som funnits i hundra år. Det ligger nåt i det! För att inte tala om de investeringar som krävdes i arenan för spel i SHL. Vi är kommunen för evigt tacksamma som hjälpte oss att bygga ut, och därmed möjliggjorde spel i SHL.
Men tyckte vi utbyggnadsprocessen var tuff och jobbig, så är det ingenting mot att helt plötsligt leverera i den högre ligan. 3500 på läktaren är ju en jättebra publiksiffra om man jämför med tidigare år i Hockeyallsvenskan. Bara för att vi är i SHL så blir det inte över en natt per automatik 1500 till superintresserade av ishockey. Det tar tid. Kurvan är inte 100 % rak och uppåtgående, det går upp och ner, som livet i stort. Vi som organisation lär oss också mer år för år.
Sport är känslor, sport är kärlek. Jag blir glad när vi vinner, och har ont i magen när vi förlorar. Alla på KHK är vinnarskallar, vare sig man jobbar med event eller är ytterforward, man eller kvinna. Men det är klart det är tufft ibland, när medieklimatet ser ut som det gör. Det jagas klick till förbannelse, och skandalrubriker går före fin journalistik. Det gör mig ledsen. För det är så mycket fint som händer kring hockeyn, som sällan får utrymme i dagens medielandskap. Jag har redan nämnt samhällskalkylen, ungdomar och gemenskap. Men utöver det har vi även vårt CSR projekt ”KHK i samhället” där vi ger tillbaka, och sprider glädje hos barn och ungdomar. Både ute på skolor och på sjukhus. Att i egenskap av förebilder prata värderingar i ett klassrum, eller ingjuta en gnutta hopp i en liten tjej eller kille på sjukhuset. Vilket jag tycker känns skönt ända in i själen att belysa så här i juletider.
Det jag vill säga med mina ord i detta något känslofyllda månadsbrev är helt enkelt vikten av att hålla ihop. Hålla ihop som förening när det stormar. När övriga hockeysverige skriker ”avgå alla” eller kallar oss för ”plastklubb” eller hånar vår organisation på olika sätt. Eller kritiserar vårt samarbete med NordicBet för den delen. Då är det viktigare än någonsin att hitta styrkan tillsammans. Vi kommer alltid att vara den lilla "uppstickarklubben", och det gäller att hitta en identitet och styrka i det. Vi har ingen monsterarena som tex. HV71 eller Brynäs som kan dra in miljonbelopp på logehyror. Vi kommer inte i nuvarande tappning kunna tjäna mer pengar på mat och dryck än Växjö Lakers heller.
Statistik visar att det är en 93 % korrelation mellan tabellplacering och spelarbudget. Det betyder att ”Money talks”, över tid. Ett kval är över sju matcher på kort tid, då kan vad som helst hända. Men sett över en säsong visar siffrorna sitt tydliga språk. Vi vill självklart kunna växa vår verksamhet och investera mer i vår löneportfölj så vi kommer på lik linje med många andra klubbar. Men att bygga ekonomisk stabilitet är inte gjort över en natt. Sen jag kom in har jag och ”Fimpen” jobbat hårt med ekonomisk uppföljning, och lärt oss mer och mer om verksamheten, och månad för månad blir våra prognoser mer och mer exakta. Vi vet nu vad saker kostar, och har en tydligare struktur på intäkterna. Vi håller i varje krona, men för varje dag som går och vi faller efter i publikbudget, är en dag förlorad. Vi lever under press, och det är ingen hemlighet.
Men trots tuffa tider, så känner jag ändå en stor tacksamhet att få vara med om denna resa. Men också med en stor portion ödmjukhet för det är inte lätt att vara en liten klubb. Jag känner glädje inför ert engagemang, men samtidigt en gnutta sorg över medieklimatet. Jag tror att alla VI i KHK är bättre än detta. Jag tror på det goda i varje människa, och att vi tillsammans kan gå samman och stärka varandra. I grund och botten skiter jag högaktningsfullt i vad tyckare i media anser om oss. Eller vad andra klubbars supportar tycker om vår klack. Det är VI som är KHK, och nu kör vi.
Tack för er tid, vi ses i NKT Arena Karlskrona.
Charlotte Gustavsson VD Karlskrona HK